fredag
jaha. det här hotar med att bli en såndär hysteriskt lång dag. egentligen borde jag kunna skaka bort den känslan med hjälp av att konstatera att det är fredag, men än så länge räcker det inte riktigt. en del av förklaringen kan ju vara att jag inte hade lust att gå och lägga mig igårkväll trots att jag egentligen var jättetrött.
en annan förklaring kan vara att det är hysteriskt lugnt på jobb och att jag har sen lunch, jag som helst vill ha tidig här. den mest troliga anledningen är dock att jag är allmänt grinig. sen skulle man ju möjligen kunna sammanföra alla dessa och skylla dem på varandra…
jag är sugen på att läsa. sugen på att läsa nåt riktigt givande och lite utmanande. lite sånadär klassiker som man gärna vill läsa men inte alltid har varken tid eller energi för. kanske skulle jag faktiskt ge madame bovary en ny chans, om jag får tag i en nyare översättning än den jag läste förra året. annars kanske wilde eller hemingway skulle vara nåt. samtidigt som jag är sugen på att läsa mer från det moderna genombrottet, eller tiden runt där. älskade ju moa martinssons “kvinnor och äppelträd”, det hade varit roligt att läsa mer av henne, alternativt av någon av hennes samtida. ja. det tål att funderas på. om en vecka har jag ju en vecka som kan tillbringas antingen på gräsmattan eller i en bekväm fåtölj beroende på vädret. det är ju ett ypperligt tillfälle att blanda lite olika böcker. tips mottages tacksamt!
är även väldigt sugen på att låna en bok av e, “The stuff of thought : language as a window into human nature” av Stephen Pinker. Utdrag ur en recension av boken från The New York Times:
One minute, he’s explaining the ascent of man; the next, he’s fondling irregular verbs the way other people savor stamps or Civil War memorabilia.
In “The Stuff of Thought,” Pinker says his new book is part of both his gigs. Hence its subtitle: “Language as a Window Into Human Nature.” It sounds as though he’s finally going to pull together his life’s work under one big idea, but he doesn’t. That’s what makes him so edifying and infuriating to read: he sees duality everywhere.
Visst låter det lite spännande? Hela recensionen kan du hitta här. Och sen tipsade e även om författaren Jasper Fforde. Av någon anledning så får det namnet en liten klocka att ringa i mitt huvud, men jag kan inte sätta fingret på varför. Men men. Har jag läst var det för längesen och känner jag igen för mycket får jag väl sluta… *ler*
har du nåt annat boktips?

